Har i dagarna haft möte med den skönaste Emnika som är en stor del av projektet "365 saker att göra i Ronneby", då vi gått igenom vad som ska ske under dagen. Klicka er vidare på de givna länkarna för mer info.
Datumet ni borde ha koll på är den 4 December, i Ronnebys Kulturcentrum. Det kommer bjudas på en massa festligheter, på plats kommer även Tidninginkastad finnas och göra live-intervjuer som för nuläget är hemliga! Så dyk upp
"Den exklusiva intervjun om SEIKE, släpps samma dag! Så som sagt 4 December. FettPow"
En spelning i Ronneby, hemmaplan, gavs av skatepunk-bandet Shuvit i Ronneby. Ett möte med bandet blev det och det blev dags för svar på tal med Simon Kullberg och Linus Wiman.
Shuvit består av fyra galna medlemmar, Linus Wiman på (sång/gitarr), Simon Kullberg (trummor), Robert Dahlskog (stämmor/gitarr) och Rasmus Randewall (stämmor/bas). Dem levererar fullt ös med energi när det gäller och vet exakt vad dem gör. Dem har spelat ihop sedan Mars 2012.
Lin- "Det började med att vi behövde en trummis till Musik Direkt, sen ledde det till senare gigg och fler spelningar"
Innan musiken så var det sporten som va aktuell för Simon men hans astma blev senare ett hinder för honom, så han skaffade sig en gitarr. Han gick till Sensus i Ronneby med en barndomsvän för att skaffa sig ett plektrum, då fick han även höra talas om en rockskola. som lockade honom att börja. Väl där gick han från att spela gitarrtill att spela trummor som han även gör idag.
Lin-"Jag spelade bas i sexan och lyssnade på KISS"
Utifrån att ändra musiken han lyssnade på valde Linus senare att byta instrumment till gitarr. Han startade ett band som hette Switchblade Of Passion under mellanstadieperioden. Sen därefter blev det Heartprocess och sedan blev det till det nutida bandet Shuvit. Dem skriver ägen musik som kan handla om allt ifrån kärlek, supa, slåss, allt. Man får lyssna helt enkelt.
Från vänster Linus Wiman, Simon Kullberg (bak), Rasmus Randewall och Robert Dahlskog. Foto av: Maria Gadd
Sim- "Varför inte! Vi vill turnéra, vi är kukarna i bandet". Säger han när jag frågar varför dem valde att göra en Europa-turné.
Shuvit har inte bara gjort spelningar i Sverige utan dem har också rätt nyligen kommit hem ifrån sin Europa-turné som dem har trivts med. Europa-turnén har inte bara varit en upplevelse utan också ett hårt arbete, då dem har skaffat sig ett större kontaktnät och utvecklat sin fan-base utomlands samt i Sverige. Deras sammanhållning har blivit tightare som band men även privat.
Lin- "Vi älskar fansen och skulle göra allt för dem"
När det gäller spelningar så föredrar dem mindre lokaler med en massa folk, för det ska va svettigt. Men dem tar sina chanser och möjligheter som dem får. Inget kan bli för litet eller för stort för Shuvits. Realese-festen i Ronneby ville dem göra för att få ett bra avslut av turnén på hemmaplan en psykisk-kopia säger Linus.
Shuvit berättar två sjuka minne: Lin- Första spelningen! Det var en skön känsla att spela på Musik Direkt. Sen var även Simon sjuk och hade riktigt hög feber så att han spydde i princip precis innan och efter framträdandet därefter la han sig ner och vilade. Han gav allt, sen gick vi även vidare i tävlingen också.
Sim- Sammanfattar delar av turnén som innehöll ölhävar-tävlingar, guldspyor, jägerbomber, snö i Belgien och en jävla snöstorm i Österrike...det var sjukt.
Tidninginkastad kommer att befinna sig i Ronnebys Kulturcentrum den 4 December. Där bjuds det på live-intervjuer (streaming tillkommer) uppträdanden och en massa underhållning. Säger bara att detta vill man inte missa....
Deras gemensamma utgångspunkt är Göteborg och det är tillsammans med Andreas Carlsson, Jonas Abrahamsson som David Sundqvist utgör trion Vanligt Folk. I denna intervju talar David för hela gruppen.
( Från vänster David Sundqvist, Andreas Carlsson och Jonas Abrahamsson) Foto: John Ola & Ponnyn Håkansson
Vanligt Folk kombinerar synthljud, trummor och sång i form av punk. De olika medlemmarna väger upp varandra väldigt bra. Andreas som sjunger skriver alla texter och hjälper även till med att skriva musiken. Den största delen av musiken skriver David, och utefter det kommer Jonas och lägger till trummorna.
Andreas och David kände varandra sedan innan då dem började spela i samma band. Då snackade dem att det skulle vara kul att starta ett riktigt hårt och primitivt band med bara synthbas, trummaskin och sång. Dem testade att bolla lite låtideér fram och tillbaka ett tag sedan kom Jonas in i bilden ett år senare. De gjorde sin första spelning vintern 2011/2012. Sen började dem spela in grejer och skriva mer material under 2012. Det mesta av det dem skrev och spelade in då är inte utgivet.
"Texterna är på svenska och de sjungs om Vanliga grejer, inte så mycket hjärta, smärta, romantik utan mer Socialrealism"
Just namnet Vanligt Folk var inte så självklart från allra första början men blev det med tiden. Sen var det ett roligt namn också så varför inte. Några klara åsikter finns inte men man kan läsa, och lyssna på texterna och bilda en egen uppfattning och klura ut själva vad Vanligt Folk vill ha sagt. Det är upp till var och en men det är långt ifrån partipolitiska frågor, säger David. De är ganska odefinerbara för dem följer ingen agenda. Det finns inget budskap med texterna inga svar, det finns bara dåliga frågor skrattar David.
"Det blir ingen konst om man kommer med svaren"
Foto: Mikkel Suppras
Man kan dra slutsatserna om ett politiskt budskap i låtarna och texterna men det är ingen utgångspunkt dem väljer att ha. Han berättar att allt är politiskt, i vad man än gör det finns så mycket. Samhällsfrågor, partipolitiska frågor som man kan engagera sig i och tycka till om.
"Personligen är jag inte så engagerad av det. Även om det är viktigt att se till så att inte helt fel gökar kommer in i riksdagen. Tror inte så mycket på det egentligen"
Vanligt Folk berättar ett minne. "Oj, det finns massa bra minnen. Det va jävligt gött när vi gjorde första EP:n som vi släppte i våras och när man fick den i handen det va wow. Där efter har vi gjort spelningar i sommras som varit kul. Det spelar ingen roll om man får sådanna här kommentarer på socialamedier om något man gjort utan det är kontakten med publiken som är viktig och deras reaktioner. "
Deras kommande plan är att de ska på turne i Stockholm, Oslo, Uppsala, Växjö, Malmö och Göteborg. Där dem även ska ha sin realesefest för sin singel Härdelsen. Efter singelsläppet kommer det finnas en musikvideo att följa upp. Turnen kommer bli deras sista kraft ansträngning 2013 sen går dem in i studion.
Vanligt Folk har en dröm där de hoppas kunna fortsätta göra bra musik och att konstulationen ska fortsätta. Ett gäng EP:n, folks reaktioner och deras egna reaktioner, dem vill känna wow känslan av att bli, kunna överraska.
Är ni Rebeller?
"Haha, Nej det vill jag inte påstå att vi är. Vi handlar inte om kamper och protester, skrattar David"
Rapparen och familjemannen Jimmy Skoog i Stockholm, har tidigare gjort musik under namnet JaeWon men valde att återgå till sitt födelsenamn. Allt började av att han hade för lite att göra och ville testa något som va nytt.
"Så jag började skriva raptexter"
Med tiden förstod han att det var ett utmärkt sätt att uttrycka sig på och valde därför att fortsätta, det har blivit en del av hans personlighet. Intresset av att lyssna på musik har alltid funnits så det föll för honom ganska naturligt att han själv skulle vilja prova på att skapa musiken förr eller senare.
"Kärlek är alltid den största inspirationskällan. Kärleken till sin partner, till sina barn, till själva skapandet. Så jag omger mig själv med kärlek helt enkelt"
När Jimmy skriver sina låtar gör han det alltid först och främst för att få uttrycka något han vill få ur sig. Något som han vill, och många andra artister också säkert vill, är att förmedla känslor som lyssnarna kan relatera till, leva sina liv till. Han vill att lyssnarna ska känna att han berättar deras historia också.
Tanken om musik kom när han var 12 år då han skrev sin första text men började inte rappa förrän ett år senare. Sedan dröjde det några år till innan det blev mer på allvar. Så vid 14-15 års åldern tror han, sedan dess har det alltid varit allvar för honom.
Jimmy Skoog berättar ett minne. "Det finns många, men ett av det roligaste är ttyvärr hemligt. Men det innehåller mig och mitt entourage, Teddybears Stockholm, Swing-Fly, Sundsvalls Gatufest och en hotellhiss klockan fem på morgonen... Haha"
I framtiden hoppas han på att han skulle kunna försörja sin familj genom att göra musik. Även att han fortfarande får jobba med sitt fantastiska team, Peter och Alex, vill även utökat med en manager och videofolk. Han hoppas på att dem ska kunna göra allt själva hela vägen.
"Det är inte omöjligt att vi samarbetar med ett skivbolag om fem år"
Jimmy Skoog har några projekt på gång. Efter att ha släppt 4 remixer på kända låtar under den senaste månaden är det nu dags att släppa eget material. Han har en bunt med låtar som kommer släppas som lösa singlar under resten av året. Planen är att fortsätta släppa låtar kontinuerligt och alltid vara aktiva på sociala nätverk och fucka up folks feed.
Hans tidigare spelningar har oftast blivit krogspelningar eller på ungdomsevenemang, men det händer även att det blir på andra ställen också. Då han har spelat i kyrkor och privatfester. Men viljan om att få spela mer på Festivaler under 2014 finns. Drömmen och målet är att kunna göra musik som folk kan leva.
Jimmy Skoog delar med sig fritt. "Det vore guld värt om ALLA som läser detta ville hjälpa att komma ett steg närmare min dröm genom att besöka min sida http://www.JIMMYSKOOG.com och lyssna på min musik. Där finns också länkar till alla sidor (Facebook, Twitter, Instagram, Youtube, Soundcloud osv.) så ni kan följa mig på min resa.
Jag kommer att fortsätta släppa mycket musik framöver, så fortsätt störta och hjälp mig att sprida musiken så kommer jag fortsätta att leverera. Ni kommer inte bli besvikna"
Johan Sturesson skapar minimal syntpop tillsammans med vännerna Daniel Svraka och Mathias Brattberg.
Det var 2008 som Johan hade fått en festivalspelning. Några dagar innan festivalen kontaktade arrangören honom i vanlig ordning och Johan fick panik.
"Jag hade lyckats glömma bort det hela och hade inga låtar och inget band."
Det var då han kontaktade sin gode vän Daniel och bad om hjälp. Han ställde snällt upp och kom på något slags robottema samt lovade han att sjunga. Johan gjorde 6 låtar som de kunde improvisera till samt några robotutstyrelser gjorda i papperskartong. På vägen mot festivalen hörde Daniel låtarna för första gången och minuterna innan de skulle upp på scen satt han i bilen och lyssnade på låtarna och skrev texterna.
De visade sig också att festivalens övriga band var traditionella rockband med tillhörande publik så Daniel och Johan var det enda elektroniska akten.
"Det var kaos och jag har nog aldrig varit så nervös. Vi gick upp på scen och jag minns att när vårt intro började så hände något märkligt."
Ljudsystemet fylldes av ett ljudlandskap som tog dem och festivalen på en resa rakt ut i rymden. Deras spelning gick bra mot alla ods och publiken gillade det. Dagen efter var det Monster Apparat all lokal media hade på förstasidorna.
"Vi kom då överrens om att det här måste vi fortsätta med."
Det var Daniel som kom på namnet Monster Apparat i bilen hem. Sedan starten 2008 har även Mathias Brattberg anslutit sig till spektaklet.
Från vänster Johan Sturesson och Mathias Brattberg
När Monster Apparat skapar sin musik har dem inget budskap. Utan deras texter kan handla om vad som helst bara det passar till musiken. Dem har hört att för andra musiker är budskapet viktigare än själva musiken, och det är rätt jobbigt att lyssna på säger dem. Texten och musiken ska enligt dem bilda en symbios eller helhet som berör.
Deras inspiration är känslor utifrån både världsliga och vardagligt nära ting i kombination med intresset för elektroniska instrument, det är det som väcker skaparlusten. I deras studio är det mycket "uppfinnarjocke" och experimenterande som gäller, en process som dem ser fram emot.
Dem Dj:ar också en hel del och i och med det så får dem höra mycket av andras musik och detär kanske den största inspirationskällan av alla.
Ser sig själva som konstnärer snarare än musiker och vill att lyssnarna ska anstränga sig lite för att hitta deras musik, därför finns dem bara på vinyl och kassett. Av samma anledning undviker dem medvetet Spotify och liknande.
"Har man köpt t ex en vinylsingel så lyssnar man på den på ett mer intressant sätt än om den dyker upp i en spellista."
Från vänster Johan Sturesson och Daniel Svraka
Deras live-shower så väljer dem medvetet att maskera sig. Men inte för att dölja sig utan för att förstärka sin- och publikens upplevelse. Och det säger mer än dem som personer, än om dem inte klätt ut sig.
Monster Apparat berättar ett minne. "Förra året gjorde vi en spelning på en festival där vi hade ett hästtema som var helt underbart! Vi hade stora banderoller med hästar på och Mathias byggde ett hästhinder som vi hade som scendekor. Vet inte om så många förstod eller uppskattade det men vi gjorde det och det är värt mest."
Deras spelningar brukar hålla till på mindre klubbar och festivaler med inriktning på elektronisk musik, det är där dem hör hemma. Dem spelar mer utomlands än i Sverige, de ska ha en spelning i Madrid snart. Samt ska de påbörja inspelning av nya låtar som i början på 2014 kommer på skiva.
"Drömmen om att spela live på Falsterbo Horseshow finns."
Monster Apparat delar med sig fritt. "Synthmusik handlar för oss om fysiska synthar och trummaskiner. Våra studiosessioner är en orgie i kopplande och grejande med massor av maskiner för att hela tiden hitta det, för oss, perfekta ljudet. Många av de instrument vi använder är runt 30 år gamla och de lever liksom sitt eget liv under inspelningarna. Någon gång ska vi bygga en egen synthesizer och den ska då såklart heta Monster Apparat."
Kolla in!!
-Vår tolkning av modern folkmusik vi gjorde för radioprogrammet Ström i P1 2013
Yepp, Commersen skrev en spalt om mig, som jag äntligen fått läsa. För mig gjorde dem de tydligt om vad dem ville och inte ville lyfta fram. Efter deras tveksamheter kan jag ju lägga in en kommentar själv då...
Det hela handlar om stycket Öppna och Stängda där jag anser personligen att dem har skrivit helt fel saker och omformulerat det på ett sätt som "Tidningen" kan stå för, censurerat. Men som jag tycker är halvgjort och lamt, skrev inte ens med bloggadressen eller Instagram- kontot. Jajaa...
"Skriv de jag säger, istället. Så svårt är de inte"
Vill bara påpeka att det är just därför jag har denna blogg-tidning för att jag vill att Artister, band o hela köret inte ska behöva känna att dem blir misstolkade eller missförstådda. Punkt.
Som liten grabb började han spela gitarr som instrument och fortsatte med det upp till tonåren. När han var i 13-14 års åldern började man kunna bränna cd-skivor på sina egna datorer.
"Jag såg upp till syrran och hennes kompisar som spelade in demos på kassettband"
Han minns att han gjorde en demo som han sålde för 20 kronor på skolan. Därefter så har musikskapandet bara fortsatt. med åren så insåg han att man kunde tjäna lite pengar på att spela in andras och sin egen musik.
"Eftersom det alltid varit roligare att göra musik än att ha ett vanligt jobb, så har jag bara fortsatt"
Det är ju omöjligt att inte utsättas för 1 miljard intryck per dag nuförtiden. Så inspirationen finns det ingen brist på för NIELS NIELSEN, däremot är det lite klurigare att sätta sig ner och göra någonting utav intrycken. Att finna tid och ro att spela in är en svårare process att få ihop.
NIELS NIELSEN började som hans soloprojekt i många år. Det blev på senare tid ett band som han hade ihop med två vänner, de har även släppt en skiva tillsammans. De har gjort videos, åkt ut och spelat och promotat skivan nu under något år. Fast projektet NIELS NIELSEN kommer att återgå till ett soloprojekt igen, då de andra har andra inriktningar.
"Att få göra exakt vad jag vill, hur jag vill, när jag vill, är egentligen anledningen till att jag började jobba själv från första början"
I höst släpps en skiva med hans andra band DEAD SOUL (deras debutskiva), som är något helt annat mot vad han gjort tidigare. Han ser fram emot responsen på det och att slänga sig in i rockbranschen. Han ska även producera två skivor i höst, som han tror skarpt på .
Hårdrocksbandet NIGHT ifrån Lindköping samt TIKKLE ME från Eskilstuna.Två helt olika projekt som han ser fram emot och dess skapande.
"Det är utvecklande att jobba ihop med nya människor som tänker annorlunda än en själv"
NIELS NIELSEN delar ett minne- "Jag minns när jag var på min första rockkonsert. Jag var typ 13-14 år och gick och kollade på REFUSED i Åtvidaberg. Jag blev helt överkörd. Tyckte det va så jävla häftigt. Efter det spelade vi hardcore på varenda rast i två år"
Musikintresset växte hemifrån.Hans mor och far spelade inget själva, men de lyssnade på mycket musik under hans uppväxt. Hans syster spelade däremot gitarr och var lite av en musiknörd och grejade mycket med texter och låtar. Niels har alltid varit intresserad av instrument och har känt en dragningskraft till prylarna, han har aldrig tvekat att testa alla sorter.
Under uppväxten var det Absolute Music som spelades fram tills han hittade lite mer personliga favoriter. Även hans föräldrar och systers musiksmak präglade honom väldigt mycket. Högstadiet bestod av rock, black metal och death metal, senare snöade han in sig på pop och techno och på den vägen har det fortsatt.
"Jag gillar bra låtar och när det låter coolt, det är inte så komplicerat egentligen"
NIELS NIELSEN gör enkla låtar. Oftast med tre ackord som går runt och därifrån bollar han med ljud så mycket som möjligt och ändrar sångmelodin på något ställe och så kallar han det refräng. Många andra skapar med bryggor, b-delar, stick och andra smarta ackordföljder. Men detta är inte något för honom. Det får bli lite som det blir, att musiken ska komma till honom, han vill inte följa en mall för att skapa utan det ska komma fritt. Innan spelade han alla instrument och sjöng själv, men nu med dagens teknologi så använder han datorn. Med tanke på att han bor i lägenhet och inte kan spela in trummor där är datorn till stor hjälp för honom, så soundet har blivit mer och mer elektroniskt, på gott och ont.
Han vill skapa melodier som folk vill lyssna på, med ett sound som ska kännas som hans eget. Om det är akustiskt eller elektroniskt spelar honom ingen roll. Just nu klassas hans musik som rymdpop. Men han utlovar att nästa skiva kommer låta helt annorlunda. Ibland har han fått kritik över att han inte håller sig till ett "sound", men det struntar han fullt i.
"Om andra tycker det är för spretigt så får de väll sluta lyssna, jag gör ändå inte musiken för någon annan än mig själv"
Det är lätt att gå vilse i just den frågan, Varför man gör musik?
Ser sig själv som en nörd och rätt ointressant person vars liv kretsar bara nästan kring musik. Han önskar ibland att han blivit intresserad av något annat, men så har det inte blivit än så länge. Stormtrivs fast känner vibbar ifrån människor omkring sig att han borde vidga sina vyer lite. Men det får komma med tiden säger han.
Musik ska förmedla känslor. Det finns allt för lite musik som gör det anser han, dem gör det för enkelt för sig. Man kan förmedla det med text och ord men känslospektrat är ju lite bredare an så. Det handlar inte om hur musiken låter, är gjord, om det är sång eller inte, refräng efter 25 sekunder, eller om jag inte förstår språket det sjungs på. Utan om den har feeling och om maan KÄNNER något, då uppskattar Niels musiken. Det är så han gör sin musik.
"En av de bästa sakerna i processen av att göra musik är att förlora sig in i något, hitta saker och vända och vrida på ideér för att se vad som händer och vad man känner"
Ett hus med trädgård och en studio ligger i hans framtids förhoppningar. Viljan att livnära sig på att göra musik och spela in andra, håller honom vid liv. Målet är att kunna göra det på heltid. Han medger att jobbet har sina nackdelar men att han ser det positiva i vardagen ändå. Att bo i stan trivs han inte alls med utan han hade hellre tagit bussen om han skulle in till stan. Vill bo i närheten av en hage där det finns kossor och hästar.
"Det känns mer lockande än en trea i city"
NIELS NIELSEN har för det mesta bara spelat på klubbar och små konsertställen. Men han har även jobbat som turnéledare några år åt andra band. Han säger att han gillar festivaler eftersom det känns som stora firmafester. Han vill gärna spela mycket mer på festivaler än vad han gör i dagsläget.
"DEAD SOUL kanske kommer ta mig dit, vad vet jag, det blir en helt ny resa man ger sig in på"
Att folk överlag kommer på hans spelningar förvånar honom. Men han är alltid lika ödmjuk inför alla spelningar han får.
Niels tipsar fritt: Historieätarna (repris nu i sommar) John Vanderslice har gjort en förbannat trevlig skiva som heter "Dagger Beach". Allt som Sparklehorse någonsin har spelat in, och det mesta som Monkeytown Records släpper!
Ett "hemligt" möte i mörkret och en strålkastare mot mitt ansikte då musikgruppen Southern Death X, delar med sig. Enbart av en röst.
Ronneby bandet som samplar döende människors sista ord och gör det till medryckande dansmusik, om dödens livs tömning. Det sägs att döden är stor och skrämmande? men i detta fallet framstår det som något vackert, "Alla ska vi dö någon gång. Vill inte du dö?".
Dem är produkter av sina liv, om de kollektiva misslyckandet och framgången. Musiken ska få folk att inse att varje död är unik, men att deras låtar ska tala för sig självt. Att dagens samhälle står för ytlighet och falskhet är ingen förvåning men SouthernDeathX väljer mer att gå på djupet och ärligheten. Om människan och döden.
"Vi är tomma människor". Att framställa låtar går ut på att först ta samplade ljud ifrån döende människor och utifrån deras "rop på hjälp", så lägger dem till musiken efter hand. Med berörande texter, som är talar sanningen själv. Att få ta del av någon människas sista ord innan döden händer bara en gång.
Ett rop på hjälp fast mer som en njutning, att deras musik är dansbar och medryckande är ingen tvekan. Man börjar nästan tveka på sig själv och sin känsla, för man vet inte om man är på en fest eller begravning.
På Instagram kontot berättade dem om en realeas som ägde rum 20/7 i Ronneby då dem släppte låten "den autentiska rösten av en man som blivit skjuten". Det tog dem två år att göra till ett färdigt projekt, allt har spelats in i deras egen stylade studio. Även en musikvideo har gjorts till låten. "Realeasen blir av om inte någon dör".
Avslöjade att drömmen om att få en spelning på Emmabodafestivalen finns. "Folk ska bara förstå vår musik först, men man ska skrämmas, skratta, kunna knulla och dansa till vår musik".
