Allt började för fyra år sedan. Det började från en garderob i Fruängen, till att hon nu har sin egna studio i Årsta. Lova Drevstam är 25 år från Stockholm uppväxt i Tyresö men bor i dagsläget i Stadshagen. Hon har släppte en EP och lite singlar och har jobbat med en blandning av musiker som t.ex. Matte Caliste och Mauro Scocco. Sen även delat scener med Lani Mo, Eric Gadd och Alpis på allt från restaurang och nattklubbsevent till stora scenen på Liseberg.
"Tillslut hamnade jag i en vänkrets där det kreativa va målet"
Musiken har alltid funnits där för henne då hon innan sjungt på tillställningar som bröllop och födelsedagar. Men när hon hamnade i rätt umgängeskrets var det då musikskapandet drog igång. Hon föredrar att lyssna på svensk musik mestadels svensk hiphop. Anledningen varför, tror jag är för att texter tilltalar mig väldigt mycket, och det är det som jag själv jobbar mest med i mina egna låtar säger hon. Ibland händer det att hon sjunger covers eller andra personers låtar då föredrar hon att sjunga på engelska. Men när det kommer till hennes egna låtar så blir de helst på svenska.
"Man ska kunna skrika ut till mina texter, det man känner i hjärtat"
När det kommer till spelningar känner hon att det kan va väldigt påfrestande att spela i små intima lokaler, man har en helt annan koll på vad publiken gör och hur dem reagerar. Medans med en större publik är lättare då det mest är en massa av folk, säger hon. Syftet med hennes musik är ändå att det ska kännas. Att kunna hjälpa någon annan att sätta ord på en känsla. Soundet hittade hon tillsammans med sin producent Pablo "Picasso on the Beat". Dem har byggt fram det tillsammans. Ofta när dem skapar musik ihop känner hon beatet i kroppen och i huvudet kommer melodin upp. Efter det är det bara att sätta ord på det. Orden kommer oftast automatiskt matchande till vilken känsla beatet ger henne.
Lova berättar ett minne. "Ett minne jag har är när jag skulle köra en spelning på Urban Deli. Spelningen var redan försenad cirka en timme, och när jag väl skulle köra så slogs hela ljudsystemet ut i samband med att jag kopplade in min USB. Jag var såå säker på att alla skulle tröttna och dra, men publiken höll ut i minst en timme till. Vi fick flytta hela ljudanläggningen till en annan del av lokalen, och när jag väl körde igång så fick jag ett ENORMT stöd och pepp av publiken. Det slutade med att det blivit en av mina bästa spelningar".
När det kommer till Lovas mål och drömmar så är dem rätt tydligt i sikte. Hennes mål är att vinna P3 Guld, vinna en grammis och kunna jobba heltid med musiken. Hon vill helst ut och turnéra, att kunna vakna och somna med att dela sin musik, varje dag
Kommande släpp är Fuego remix tillsammans med rapparen Ibbe och sångaren Tarequito. Efter det har hon även några andra släpp. Eventmässigt så ska hon köra på P5 Försommarfest på Drottninggatan den 30 maj.
.
Lovisa ger er även ett Supertips, att följa henne på sociala medier för att hålla koll på nyheter
(@lovaofficiell på instagram) Eller följa henne på hennes artistsida på Facebook.
Nu ni! Idag Lördag den 2 juni är det återigen Oslo Music Festival för 27: e gången. Det är en gratis musikfestival med över 51 utomhusscener, hundratals artister och en massa liv på gatorna kommer det vara.
Musikfestival Oslo är en årlig fest på musiken, och dagen har gradvis utvecklats till ett av landets största festivaler. Konstnärerna spelar i gator och parker, på platser och torg, lätt synliga i och runt stadens centrum. Dagen erbjuder musik i de flesta genrer; rock, land och pop via elektronisk musik, rave och jazz till världsmusik, korsang och norsk folkmusik.
Musikfestival Oslo, den tidigare musikdagen, härstammar från den franska festivalen Fête de la Musique. Världens största internationella musikfestival var tänkt under Jack Lang 1982, sedan kulturminister i Frankrike. Evenemanget kom till Norge på initiativ av Oslo stad 1992.
Fête de la Musique, National Music Day eller Music Festival är nu tillgänglig i mer än 100 länder över hela världen. Vanliga rivaler är att musiken är mestadels utomhus, artisterna utför kostnadsfritt och allt är gratis för allmänheten. Musikfestival / Musikdag har organiserats flera ställen i landet. Under senare år, Trondheim och Stavanger kom starkt på banan.
I Oslo har musikfestivalen en solid position. Storleken på evenemanget har ökat kraftigt de senaste åren, från 10 scener i slutet av nittiotalet till över 50 år 2018.
Intresset för Music Festival Oslo är enormt och tusentals tusentals människor hittar varje år vägen till våra scener.
Så nu ska Tidninginkastad ta del av detta Over and Out
Rasmus Degerskär ifrån gruppen Vapenbröder berättar om deras nya låt. Och om hur deras gemenskap har vuxit med åren som individer och som grupp.
Låten”Elljusspår” handlar om en ”vi-känsla”, en ”backar du mig, så backar jag dig” mentalitet. Det är en låt som växte mer och mer i oss under tiden som den skrevs och proddades, vi är väldigt glada för resultatet. Vi gjorde en musikvideo tillsammans med Jonatan Lund och den blev otroligt snygg. Jonatan lyckades dra ihop ett grymt team och skådisar, så sågs vi i snön och hade en kall och härlig fest.
Just nu håller vi på att göra färdigt de sista detaljerna inför nästa låtsläpp, vilket känns kul. Det är alltid så trist att släppa en låt och inte veta när nästa ska komma, men den här gången la vi upp processen på ett annat sätt. Det kommer inte bli någon spelning i Karlskrona sommar och det är nog för det bästa. Spelningen på Live Green förra sommaren var så jävla fet och vi vågar inte sabba den känslan. Det får vila lite. Så har vi energi framöver.
"Karlskrona har alltid gett oss så mycket kärlek på våra spelningar, vi vill kunna leverera när vi väl kör."
Jag skulle säga att vi har växt väldigt mycket, på olika plan. Musiken har såklart förändrats markant, vilket vi alla trivs med. Det har bara blivit så naturligt, utan att vi försökt tvinga fram något. Vi har lugnat ner oss från det hetsiga soundet vi började med, och lärt känna oss själva. Elljusspår och För mina vänner är ju absolut mer dystra men också pampigare i soundet äntidigare låtar, vilket vi tycker är nice. Sen har de också hänt mycket i oss själva som individer och som familj. Vi var 18 år när vi skrev vår första låt och spelade våra första spelningar. Då var vi dödsrädda för att inte slå med musiken, att inte kunna leva på att spela. Så är det inte längre, vilket är en lättnad. Nu skriver vi musik för att vi älskar det, vi spelar för att det är det bästa vi vet. Jag skulle göra vad som helst för att de andra ska må bra, och jag vet att de skulle göra likadant. I och med det så har vi ett större gemensamt självförtroende i det vi gör och det tror jag leder till bättre låtar.
"Vi är som en familj, vi försöker ta hand om varandra."
Det har gått ett tag sedan sist men nu är det dags. Livet har börjat falla lite på plats och jag har funnit tid till mitt musikletande igen. Jag är sugen på att höra nya och gamla band om deras musik. Tidningar brukar köra sina egna ord o censur. Men det är där jag sticker ut. Här är det noll censur och bara råa äckta vibbar ifrån er och ord som blir till skrift.
Skicka ett mejl eller släng en kommentar så fixar vi ihop något.
Här är en liten del av teamet som kommer uppdatera under Live Green Festivalen i Karlskrona. Samma helg kommer Skärgårdsfesten bjuda till festligheter på Stor Torget.
Detta vill man bara inte missa då, det kommer va aktiviteter, och artister som kommer underhålla under dessa dagarna Tidninginkastad kommer också vara på plats, med några hemligheter. Så kom, ta bussen, tåget, din cykel eller varför inte bilen för att komma till Karlskrona, ni lär inte bli besvikna...
Från vänster: Olle Andersson Rönnberg, Oliver Andersson och jag själv, Emma Jolin
"Vi vill inte avslöja för mycket om vårat projekt"
Dem är tre vänner med stora drömmar inom olika roller i samma branch.
Efter att ha känt varandra i flera år och bestämde de sig för att samarbeta, och det handlade aldrig om "vem kommer lyckas" utan deras motto är snarare, om EN lyckas, så lyckas vi alla. Dem skulle aldrig utnyttja varandra, utan offrar sig alltid för varandra istället.
Så man behöver aldrig vara orolig för att man inte kommer få något tillbaka eller ifall man inte blir backad. Det blir man alltid!
Dem heter Ameno och deras första singeln är släppt, Walking Too Far, och finns redan i två olika versioner. En lite lugnare, mer melodisk, som kallas för orginalet. Och sedan en Club Edit som är till för festen!
"Vi var alla ganska snabbt eniga om att inte göra sången på svenska då våra drömmar sträcker sig utomlands och det känns dumt att begränsa oss själva"
Ameno tipsar fritt:
Man kan hitta deras musik på Spotify Och även följa dem på Instagram- amenomusic
"Lyriskt djup som kommer att röra upp dina djupaste känslor och göra så att dem landar säkert"
Anna Turi är 26 år gamal sångerska ifrån Sverige med en röst och, ett lysande låtskrivande. Hennes pianobaseradelåtar och möjligheten att nå hennes innersta känslor gav henne priset för Bästa Singer/ Songwriter på "MusikDirekt" den tävling där Laleh och Jože Gonzales upptäcktes. Hannas debutalbum" Vissa gamla band " bedövade den svenska pressen och gav henne en hel del uppmärksamhet bland musik-kritiker . Hon förklarades som ett konstigt barn och gjorde ett framträdande på svenska nationella televisionen. Hennes album släpptes 2011 och följdes av en USA- turné , en utställning i Kina och föreställningar framför tusentals människor på Way Out West och Peace & Love-festivalen i Sverige. Hon senare utfördes vid SXSW som en rubrik agera på Riverbend kyrka 2013 .
"Min nya musikvideo dränkt i färg"
Denna musikvideo, den andra från hennes kommande album Tracks In The Water är hennes hittils mest levande och i ögonfallande av Hanna Turi. Hennes estetiska tema är tydligt och okomplicerat men ändå väldigt nyanserat och livfullt från första stund. Hennes video har en särskild kvalite som fångar ditt intresse och samtidigt slungar iväg din fantasi till en inre dialog kring symboliken i videons bildspråk.
"Efteråt kan du helt enkelt inte sluta fundera över vad du just sett"
Genom hela videon ser man Hanna, som täcks i färg och psykedeliska utsmyckningar som tolkar och ger liv åt människans karaktärsdrag. Hon använder både kropp och ansiktet till det yttersta och ger en fysisk närvaro till de konstnärliga kvaliteérna. Tillsammans med den talangfulla konstnären Vilija Vitkuté och hennes häpnadsväckande kroppsmålningar levererar Hanna en färgstark video där varje målning givits ett symboliskt värde med paralleller till människans mångfaceterade personlighet. Hela denna skapelse är regisserad av den brittiske filmskaparen George MacCallum. Han får alla delar att smälta samman då han förenar alla artistiska komponenterna till en och samma upplevelse.
Själva låten, innehållander bara Hannas röst och ett piano, det är en skör och minimalistisk komposition. Ju längre videon går desto större blir din upplevelse av denna bottenlösa källa av kreativitet, nyskapande och elegans.
Foto Alex Dawson: Ivan Hirvonen och Stefan Ljungdahl
"Vi är inga musiker, vi kallar oss skapare och kreatörer inom det musikaliska landskapet"
Både Ivan och Stefan har känt varandra sedan barnsben och håller nu på med synth /elektroniska genren. Intresset för musiken skiljer sig en aning.
Ivan- för mig kom det som ung, åh med Elvis Presley.
Stefan- min far lyssnade mycket på The Shadows och Beatles men intresset kom till mig när jag lånade min fars tangetbord och kunde lära mig grunderna.
Fatal Casualties har ett eget sätt att skriva texter. Ivan började blanda svenska, engelska och nu även finska texter till sina låtar. Ivan har sin bakgrund som en halv finsk / österrikiska (mor / far), men är född och uppvuxen i Sverige, Dessa influenser bidrar till hans blandning i hans texter. Stefan är en fullblood kålrot. Idag har både Stefan & Ivan hittat en "glöd" när dom är skapande, eftersom ingen av dem vet var en låt kommer eller hur slutresultatet kommer bli. Stefan skapar musik, varifrån Ivan tillägger texterna.
Ivan- det är vårt sätt att vara ett internationellt team, så mycket som Sverige har blivit en mycket integrerat samhälle.
"Detta spår är Fatal Casualties comeback"
Dem har hållt på med musiken i två omgångar, kan man säga. Första gången var 1986-1991 (under -91 la dem även bandet på hyllan), men återförenades sedan igen 2010. Efter att levt helt skilda liv ifrån varandra skickade Stefan ett spår till Ivan som ett skämt. Vilket sedan blev låten "Aim", från "Paria" epn.
De skulle tycka de va kul att kunna leva på sin musik. Men det kommer ju aldrig att ske, säger dem. För Ivan är bandet en rolig ”dröm” som genererar utlopp för hans kreativitet. Dem har olika insperations källor
Ivan – finner inspirationen i allt som berör mig på något sätt.
Stefan - min inspiratin blir faktiskt svårare ju äldre man blir. Jag blir inte lika lätt berörd nu som jag blev för 10 år sedan. Men på något sätt så finns det alltid ideer och tankar som snurrar runt i huvudet, vare sig man vill eller inte.
"Vi är nog två väldigt vanliga killar, OCH snygga"
Fatal Casualties berättar ett minne: "Ivan´s mamma tycker att Ivan (då 6 år gammal) varit för tyst för länge hemma, så hon går för att kolla vad han håller på med. Hon går förbi badrummet, där står Ivan framför spegeln, han klipper av sig luggen å säger:
- gode gud, låt mitt namn vara Elvis! (Ivan förstog inte hur Elvis Presley fick till lugglooken)"
Deras allra senaste projekt är deras album Psalm. Vilket är en vinyl-skiva, Psalm albumet är en resa som föddes strax efter Paria (debut ep:n som släpptes 2012). Psalm är vår första fullängdare med 9 nya låtar, som släpps via vårat holländska bolag Seja Records.
"Drömmen är att få leva ett långt & lyckligt liv med hälsan i behåll"
Fatal Casualties tipsar fritt: Lyssna även in ”SITM” -remixes, där bla Daniel B. (Front 242) & Beate Bartel (Liaisons Dangereuses) remixar Fatal Casualties.
När är jag tillbaka från staterna och är redo att lyfta musiken igen, jag har redan projekt och artister på gång. Denna veckan har redan börjat... vilket betyder att det kommer fler inlägg och nyheter
(I en av få skivbutiker, med stort utbud i Santa Barbara)
Dem är fem unga män i sina bästa år som råkade stöta på varandra i en stor vid värld. Felix Hagerborg, Olle Halldin, Erik Skeppar, Adrian Navarrette och Eric Königsson har fem olika viljor och stilar som har sin särskilda roll.
Med tanke på att den musiken dem älskar inte skapas längre, så slog det dem att de helt enkelt måste göra den själva fast i sin egna tappning. Intresset kom för alla i tidiga tonåren när man slutade lyssna på Hitz for Kidz och annat smaskigt och tillslut hittade sin egen musikstil. För flera av medlemmarna i bandet så var det Led Zeppelin och Guns N’ Roses pch Black Sabbath som banade vägen för dem att plocka upp ett instrument.
"Men på nåt jävla märkligt sätt var det också filmen School of Rock. Tack Jack Black!"
Bandet Five N` High bildades år 2007 med Adrian och Erik, båda på gitarr. Under gymnasiet träffade Erik, Felix och något år efter anslöt även König som är en barndomsvän. Och Olle har varit med i strax över ett halvt år. Angående musiken så älskar dem skapandet och att spela live. Det blir något av en drog säger dem, så länge dem får möjligheten att fortsätta spela live så är dem nöjda.
"Om någon tolkar en låt som att den handlar om dennes avlidna vandrande pinne. Ja, då handlar låten om en avliden vandrande pinne."
Med livet som deras inspirationskälla så har dem alltid någon slags baktanke med sin musik och deras texter. Allt är väldigt känslostyrt och handlar allt som oftast om saker som man känner eller gått igenom, och musiken blir då ett sätt att ventilera dessa plågor. De berättar att dem inte har några direkt budskap, definitivt inget direkt politiskt utan de skriver om människors problem som alla kan relatera till. De lämnar alltid utrymme så att lyssnarna får tolka själva, det är aldrig för specifika.
Five N` High berätta ett minne: "Vår bassist König lyckades, under sin första spelning med oss, spilla ut en öl över en av gitarrförstärkarna, vilket försenade spelningen en timme eftersom den gick sönder. Han fick senare dels betala förstärkaren samt betala i en jävla massa skit från resten av konsertbesökarna samt arrangören. Senare samma kväll bestämmer sig König för att göra en bakåtvolt från en väldigt hög soptunna vid Sergels torg. Kvällen slutade med ett sjukhusbesök och ett sprucket näsben".
Dem berättar om sina kommande planer, då dem ännu inte har släppt alla tre låtar som dem spelade in i Mars. Men dem kommer släppas inom det snaraste. Till sommaren har dem planerat att spela lite olika spelningar utanför Stockholm och till hösten åker dem till USA för att göra en turné - ungefär som missionärer som sprider musikgudarnas budskap till alla hörn i vår underbara värld.
"Våra spelningar har ofta varit vilda. Väldigt kul för oss, mindre kul för arrangörerna och väktare."
Five N` High tycks dra en viss typ av publik, och vi älskar den typen, säger dem. Rockspelning är ingen jävla golfrunda, det krävs energi från både publiken och såklart från bandet också. När de har bra energi så smittar det av sig på publiken och de börjar röra på höfterna vilket höjer deras energi nivå. Det är en slags ge-och-ta-relation mellan bandet och publiken och det blir så jävla bra! Drömmen dem har är att stå inför 10.000 personer(eller mer) som sjunger med i våra låtar. Det är en dröm om något, säger dem!
Five N` High tipsar fritt:
"Scenen för den här typen av rock är på nytt födelse. De mest inflytesrika och inspirerande banden som vi har lärt känna längs vägen är dessa: Carubine, Primate X och Ordos"
Nils Kirchberg är 16 år born and raised i Karlskrona, han producerar drum and bass under namnet Stiipo, på Soundcloud. Han har ingen fast genrer utan han gillar att testa sig fram och gå över musik-gränserna och skapa eget. Men i nuläget så har han inriktat sig på en serriös kärrier åt drum and bass delen.
Han valde att göra just elektroniskt musik för att det verkade häftigt och coolt att kunna skapa musiken med en dator, fast det tog lång tid innan jag märkte att jag hade potential, säger han. Nu har han hållt på med musiken i 2 år totalt men det var inte förrän 1 år sedan som han faktiskt började satsa på det på allvar.
Nils finner sin inspiration genom att lyssna på andras musik, men också av olika känslor och upplevelser i livet. Det är inte alltid att en bra låt enbart kommer ifrån bra känslor. Så dem jobbiga känslorna har lika stor betydelse, och det yttrar och uttrycker han i sitt musikskapande. Och det gör att man genast mår bättre säger han. Det viktaste Nils tycker att folk ska veta är att han gör sin egna musik, gamla som nya lyssnare är alla lika viktiga.
"Jag tackar er tusen gånger om ni som lyssnar och delar med er av min musik"
Nils berättar ett minne: "Ett minne är väl första gången som jag faktiskt hade en officiell spelning som Stiipo med mina egna låtar, på vårat älskade Ungdomsställe Porslinan, tackar verkligen för det! Och jag hoppas att jag får spela där fler gånger i framtiden".
foto av: Adrian Allthin Gudinge
Hans kommande projekt är att fortsätta skapa ännu mer drum and bass så mycket som han bara kan. För att förhoppningsvis kunna få en bokning på den årliga Emmabodafestivalen. Den spelningen skulle han kunna ge Gratis- In it for the fame, not the gain säger han. Men drömmen är just stora spelningar på festivaler, så har det alltid varit för honom.
Nils/ Stiipo tipsar fritt:
"Alla ni som har någon dröm eller något mål, stå på er och fortsätt med det ni gör, för det lönar sig i slutändan, på alla sätt- One love"
Nu sitter hela bandet i Stockholm och väntar nervöst, för att höra vad folk tycker om låten. Det är löjligt läskigt fast samtidigt skitspännande säger dem.
"Vi hade mer eller mindre gått in i en vägg"
Idag den 18/7 släpper Vapenbröder sin musikvideo till låten "Hur länge till", en låt som dem har jobbat väldigt länge med. Jag tror att jag skrev grunden till den för ca 2 år sedan, någon månad efter våran releasefest av vår första skiva "Elva streck", säger Rasmus Degerskär. Dem hade jobbat så hårt med releasfesten och med allt vad det innebar, och sen när den va över var dem alla helt slut.
"Det fanns ingen gnista"
Samtidigt så skrev Rasmus "Hur länge till", en låt som handlar om att våga jaga sina drömmar. Hur rädslan för framtiden kan stoppa en så många gånger, och hur mycket andras ord och åsikter påverkar en. Han va så trött på allt sånt, allt skitsnack. Folk som började tycka att dem hade hybris bara för att de valde att fortsätta med att spela med bandet och inte lägga ner som så många andra gör.
Han var trött på all stress om att man ska utbilda sig och så kallat "bli något", där någonstans kom låten "Hur länge till", fram från mina djupa suckar av alla bakhugg och min skräck av hur livet ska bli, säger Rasmus. Men när dem började spela låten i bandet börjadee allting lossna och dem återfann gnistan igen. De behövde kanske en liten bitter låt.
Låten är inspelad tillsammans med Mikael Gomilsek i The End Studio och Vapenbröder är hur nöjda som helst med hur resultatet och låten blev. Videon spelade dem in lite härligt och spontant förra våren på lite spridda ställen runt om i Karlskrona. "Björn Kindberg filmade, samtidigt som han stod på en longboard som drogs av Jesper och Pontus, så han kunde filma när jag gick längs med alla olika ställen. Det va sjukt många nödlösningar men det va jävligt rolig! Hemsnickrat är väl alltid bäst, säger han. Och för några dagar sedan klippte Leo Åkesson videon, och nu är den äntligen färdig att kastas ut!".
Till Hösten ska dem satsa på att åka ut och spela igen, de har blivit allt mindre det senaste året nu. Men det har samtidigt för dem varit en jävla verkstad att förflytta alla i bandet upp till Stockholm. Men nu när vi alla är här har vi inga ursäkter längre, så nu jävlar kör vii, säger Rasmus!
Gustav Högmo skriver sina egna låtar om vad han helst inspireras av, eller allt han skriver om är rootat ifrån han och hans vänners liv och sedan sätter han in det i ett scenario så man kan få upp en bild i huvudet när man lyssnar på den. Melodi-drivna låtar, han tycker om musik som har en tydlig och bra melodi. Men just nu håller han på med mycket akustiskt och expirimenterande men han började sina dar med mycket rock.
"Ena veckan ville jag bli fotbollsproffs andra veckan ville jag bli hockeyproffs"
Han växte upp med att tycka att idrott var det "bästa som fanns", fotboll och hockey för det mesta. Men sen tonade intresset ner för honom runt 14 års åldern och han började leta efter någonting annat. En av hans polare hade ett band under den tiden och de tyckte han va riktigt ballt. Bandet sökte någon som kunde spela bas, Gustav hade aldrig spelat bas innan men "Fuck it" tänkte han och bara köpte en bas och lärde sig spela tags ifrån internet.
Så under samma tid så började han lyssna på Blink 182 och hela deras musik, och live grejer gjorde att det blev hans nya stora intresse, så efter det så ville jag bli en rockstjärna.
Lite utanför Helsingborg ligger Viken, det var där bandet höll till. Bandmedlemmarna byttes kring lite. Från första början så spelade dem på skolan som en kul grej men sen så var det ett event i Höganäs kommun som heter Frispel en tävling mellan skolorna där dem väljer ut två band ifrån varje skola och sen går lärarna ihop och utser vinnarna, efter en spelning. Det är en väldigt fin scen med en spelning för 300 människor så det är en väldigt ball grej när man är fjorton bast, säger Gustav. Och dem vann två år i rad med bandet Make My Day, och priset va inspelningstid i en riktig studio där dem fick spela in sina egna låtar.
Make My Day spelade tillsammans i fem år, medan Gustav har hållt på i åtta år med musiken. Han har även tillsammans med en polare ett band som hette Banana Shake Down som förmodligen ska spela ihop igen under sommaren. Det hela började med att dem var uttråkade och skrev en låt om en kompis- Jesper. Hans kompis hade någonslags hemmastudio som dem höll till i. Det blev asdålig kvallite men en klatchig låt, säger Gustav. Dem fortsatte att göra musik och egna låtar som resulterade sig i 3st skivor som Banana Shake Down, Tillbaka till drömmarnas land och Eller alldeles alldeles underbart. Han beskriver skivorna som roliga och sagolika låtar, där dem gjorde allt skapande själva.
Dem skickar fortfarande material dem emellan och ideén om att fixa ihop något under sommaren är inte långt ifrån. Dem skrev även låtar till en film dem har gjort. Men under tiden så har Gustav skrivit egna låtar som inte riktigt har passat in i något av banden, men då har han haft det som sin solo-grej istället.
När det gäller musiken för Gustav så berättar han att han gärna skulle vilja ha det som sitt yrke. Och vill göra något inom musik och film världen, så han tvekar inte att stå inför en massa människor.
"Jag har inte skrivit en vettig rap-låt ännu, det är svårt"
Det som inspirerade honom musikaliskt ifrån början var va Blink 182 och allt som föll under samma genger. Men nu är det mer akustisk musik och även hiphop och rap. Men när det kommer till det akustiska så är det Ed Sheeran som har inspirerat honom- på sättet han skapar sin musik och hur han gör sina live framträdanden.
Gustavs egna skapande ser ut som så att att han kommer på melodin först och sitter och trallar fram ideér på gitarren som han även har spelat in på mobilen för att kunna komma ihåg allt. Sedan sätter han ord till sin melodi och slutresultatet blir sedan en låt, det går inte att forca fram.
Gustav vill att hans lyssnare ska veta att det inte finns några undangömda åsikter eller synpunkter i det han skriver. Utan det är snarare scenarion och det är till för att folk ska må bra av att lyssna på det. De är inte så mycket att folk ska känna igen sig i saker och ting, det handlar inte om krig eller politik eller något sånt, det handlar om folk som är kära i varandra, eller hur det är att förlora någon.. det är mer känslor snarare än åsikter. Så det ska man veta, att kunna relatera och känna igen en känsla är en viktig del i det hela.
"Write about stuff you know "
När jag kollar tillbaka på klumpar av låtar jag har skrivit så är det väldigt tydligt vart jag stod i livet när jag skrev dem tillexempel. Det är dem tre samlingarna utav låtar som jag har gjort helt själv. Den första är väldigt tydlig, Åh jag va kär i en specifik person, andra är väldigt, Fuck allting jag får göra vad jag vill- lite rebell aktigt, tredje och nu, är mer om saknad och förlust, och djupare.
Gustav Högmo berätta ett minne: "Den absolut första gången som jag tänkte...hm kanske är jag duktig på detta kanske. Var med första bandet Make My Day, när vi hade skrivit en låt. Vi hade mycket trafik och lyssningar på våran myspace-sida och ett amerikanskt skivbolag hörde av sig och ville sätta vår låt på en samlingsskiva. Och vi visste inte riktigt om det va lurendrejeri, men dem skickade kontrakt och grejer och vi hade människor som kollade på det. Så vi fick med denhär låten på denna samlingsskivan som såldes på amazon.com och någon specifik kedja i Los Angeles, någon skivkedja. Det tyckte jag va awsome! Och så fick vi 10 kopier utav skivan, och så stod de våra namn och sånt ballt."
"När jag spelar själv så har jag även gjort mina bästa framträdanden så väntar jag fortfarnade att få göra det på lite större evenemang än bara hemma i Höganäs i Helsingborg."
Det senaste Gustav har gjort är en EP med sex låtar på som ligger uppe på Soundcloud. Som har blivit en riktning om vad han ville göra själv som soloartist, och under sommaren så kommer han även att jobba på kommande material, eventuellt ännu en EP eller skiva. Men han kommer att fortsätta med just den gengern. Men att försöka lägga upp mer videos på Youtube är också något som ska tillkomma mer, och marknadsföra sig själv mer och ha live-gigs.
Sen håller han och hans två polare på med ett litet projekt som dem ska ta tag i nu i sommar. Där dem har 3 låtar som ska spelas in, därav den ena sjunger sinnesjukt bra och Gustav och den tredje av dem ska stå för musiken. Men dem ska försöka sätta ihop ett band utav de, lite mer åt det rockiga hållet men melodiskt.
"Man vet att någon är jävligt duktig live om man kollar på en taskig mobilinspelning på youtube och fortfarande får gåshud"
Hans stora önskningar när det gäller spelningar så hade han velat spela på Sofieroslott, det är stället att spela på i Helsingborg och det är oftast bara svenska artister som spelar där och så har dem ungefär 5-6 st per sommar och alltid 20 000 pers i publiken. Sen finns det även de typiska stora ultimata ställena att få ha en spelning på Madison Square Garden. Och att själv få vara förband till någon större artist som Ed Sherran hade också varit varit riktigt kul säger Gustav.
Drömmarna för Gustav är att kunna livnära sig på musik inför människor. Och att kunna ge en riktigt bra live-preformance är något som han prioriterar högt, och vill kunna ge eftersom det är en sådan stor inspiration för honom själv.
På hans Soundcloud konto finns de en massa låtar nu, men om man ska in och lyssna så ska man fokusera på dem sex översta låtarna. För det är det senaste han gjort, EP:n och hans solo. Men man kan även lyssna på hans gamla pop-punk-rockiga. Men man ska helst fokusera på det nya, säger Gustav. Han har även gjort en tribute-raplåt till tv-serien Community låten heter I Want Six Seasons And A Movie som man borde lyssna på.
Gustav Högmo Tipsar fritt:
Gå in och kolla på mina videos som jag har på youtube
och lyssna på min musik på soundcloud. Sen tycker jag att man SKA titta på Community, det finns fem säsonger som man borde titta på. Den är smart och rolig! Sen tycker jag att man ska lyssna på Ed Sheeran för akustisk musik
Musiken är deras stora passion här i livet, dem brinner för att skapa musik som får människor att mötas och må bra. Manganas Garden består av fem glada Garçons från olika delar av Göteborg, som har sammanstrålat för att skapa dansant discofunk. 70 talets discoklimax ihopslaget med de amerikanska 80 talets R&B, så kan man sammanfatta deras unika sound tillsammans med den klassiska versailles-popen.
Intresset för musiken har alltid funnits där för dem, Tom Serner (sång), Melker Petterson och Axel Agervi (gitarr) Oliver Ganslandt (bas) och till sist men inte minst är det Patrik Ekdahl på (trummor). Samtliga medlemmar har också spelat instrument dagligen ända sen barnsben. Majoriteten av oss utgick från gitarren, med undantag för Patrik Ekdahl som började sin musikaliska karriär som cellolist. Det var mer en naturlig mognad av musikintresset som gjorde att dem plötsligt repade flera dagar i veckan. Först efter att dem insett hur mycket tid de omedvetet ägnar åt det, tog alla ett steg tillbaka för att se om samtliga medlemmar delar är villiga att gå från amatör till proffs.
Foto av: Rebecka Bjurmell
Den nuvarande konstellationen av Manganas Garden har existerat i ganska exakt två år. De första fröt planterades redan 2011. Innan Manganas Garden bildades så spelade dem i andra Göteborgsband som: Johns vatten, Albatross och Animal Club. När Manganas bildades så tog det inte lång tid innan klubbarrangörerna kontaktade dem för efterfrågningar om live-gigs. När det gäller musiken så vill de vill nå så långt det bara går, dock utan att behöva kompromissa.100 % kreativkontroll är ett grundkrav från deras sida, gentemot alla branschaktörer som dem samarbetar med.
"Vi är som bäst live och spelar för mångfald och gemenskap."
Dem hämtar mycket av sin inspiration från vardagliga upplevelser. Sen spenderar var och en många timmar per vecka på konsumtion av populärkulturell litteratur, film och musik. När de släppte sin debutsingel 'Electricity' , tidigare i år så uppmärsammades dem av svenska blogger som Being Blogged, Ge Hit Musiken samt Festivalrykten som beskrev debutsingeln såhär "Electricity blandar friskt från indierock, funk och disco- resultatet är en låt som är svår att inte stampa i takt till. Vi väntar spänt på framtida utgivningar". Låten har även spridit sig utanför Sveriges gränser och resulterat i ett samarbete med den franska labeln Yunizon som nu släpper bandets andra singel 'In The Mood' samt den kommande EP:n 'Manganas Garden'.
Foto av Viggo Forsberg: Ifrån vänster Oliver Ganslandt, Patrik Ekdahl, Melker Petterson, Axel Agervi och Tom Serner
Manganas Garden berättar ett minne: "Det var för två år sedan på våren när jag och Axel gick till en hemmafest och där träffade vi Mrs.M. Namnet Manganas är ett efternamn till en gemensam kompis till oss. Senare den kvällen så slutade det med att vi satte på gården (garden) och pratade, sen fick vi tillåtelse att använda hennes vackra namn. Så det var så vi kom på bandets namn- Tom Serner."
Deras kommande projekt nu när dem har släppt sin debut Ep ’Manganas Garden’ på den franska labeln ” Yunizon records” så i sommar blir det en rad spelningar för dem runt om i Sverige. Till hösten åker dem till Paris och London för att spela lite till. Det finns även en konstant hunger efter att spela in mer material, så när gig-perioden är avklarad kommer vi återvända till studion, säger dem.
Vägen till att kunna försörja sig på musiken är visserligen längre och krokigare än att bara säga ja, så det krävs hårt jobb och organisering. Likt en ångbåt måste man ständigt mata in bränsle, styra åt rätt håll och se till att ta i tu med interna problem, innan man sjunker. Drömmen dem har är att dem ska kunna försörja sig på sin musik och kunna ägna 100% av sin tid åt bandet, istället för att behöva jobba vid sidan om. Anledningen till att dem är villiga att lägga 100% av deras tid på bandet är för att det är så sjukt roligt, säger dem.
"Den glädjen och energin vill vi ska skina igenom till publiken på varje spelning."
Manganas Garden yttrar sig om musik-kulturen i Göteborg och runt omkring över Sverige, det borde ske en förändring och en förändring kommer att ske, ni vet bara inte om det ännu.
"Låtarna i sig hoppas vi förmedlar vår glädje, eftersom de skapades i den. De senaste tio åren har göteborgs musikscen dominerats utav väldigt allvarliga band. Melankoli har liksom ansetts vara coolt, och humor har inte haft någon plats i musiken. Glädje och humor i kombination med skicklighet och precision är vad vi siktar på. Att kläcka skalet på den stela mentaliteten och hylla den djuriska tillfredsställelsen i att dansa till riktigt svängig disco-funk. Vi tror att alla vill göra det egentligen, men att de flesta avstår på grund av det sociala trycket, och rädslan av att göra bort sig. Vår dröm är att locka fram discodjuret i världsbefolkningen, och sprida ett solsken som lämnar en gyllene bränna på den moderna musikkulturen."
Har tidigare gjort en intervju med Beatzzeria på bloggeen som man borde läsa, så att man förstår vad som händer.... Men jag ger er en uppdatering om att framgången ser mer en ljus ut, och kommer inte slockna på ett tag. Har ni inte lyssnat eller sett hans video, då är det dags NU!
"En ihop klippt video med många demonstrationer. Mina åsikter & känslor i denna video. Börja ta intiativ och agera mina vänner! Vi rör oss mot en ljusare framtid nu. Jag tycker det är fel med nazism och rasism. Jag tror inte vår framtid eller kommande generation ska ta del utav det här och att jag vill att vi ska röra oss mot en tryggare och ljusare framtid med våra vänner, systrar, bröder, familjer tillsammans och inte kriga och demonstrera eller tåga. Tänk på det, varför hata kvinnor eller vara ett svin? Varför vara en riktig skitstövel när du kan vara en schystare person, en snällare person. Så som du bemöter, blir du bemött tillbaka... Även om det är våld... Öga för öga, tand för tand" -säger Beatzzeria
"Vi vill expandera vår grupp men just nu ser det ut som det blir vi fyra"
Passion Draft träffades genom musik klasserna i Santa Barbara City Collage, Kalifornien. Efter att ha lärt känna varandra inom några månader märkte dem hur starka de var inom grupparbete och valde då att ta sina musikaliska talanger till nästa steg genom att starta ett band ihop. De har tre olika musik bakgrunder, gitarristen Julian Hall har spelat gitarr i många år och har influenser från mettal-genren. Carma Reichhart är deras violinist som har spelat fiol i många år och men har en klassiskt bakgrund. John Joveth Jorquia är deras lead-vocalist, som är ifrån Sverige och är dessutom en internationell student på SBCC. Det är även han som skriver och producerar musiken som dem spelar ihop. Han har popen och edm som sin musikbakgrund. Den senaste tiden så har de tagit in en trumis som heter Dex Sullivan han är en grym spelare och har all sorts av musikaliskt bakgrund.
Foto från vänster Carma, Dex, John och Julian
Dem har alla sina olika anledningar till varför dem började att spela musik, och därför låter jag dem svara individuellt på just den frågan
Julian:
"Jag blev en musiker för att insåg att efter att ha spelat gitarr i många år såg jag detta som något jag kan gör resten av mitt liv."
Carma:
"Jag kom in i musiken när jag var ca 4 år gammal. Min familj var mycket fattiga på den tiden, och min mamma ville att jag skulle vara en del av något som var överkomligt. I min gamla skola, hade de ett program som gav gratis lektioner och lånade ut instrument till studenter vilket jag tog till vara på. Jag valde Violin och har spelat det sedan dess."
John Joveth:
"Jag insåg under tonåren att musik var något som mitt hjärta föll för. Att se min första Globen konsert med James Blaunt gav mig inperation till att skriva och börja spela piano. VIlket jag har gjort sen dess. På vägen så har jag också studerat mig in på ljud-ingenjör linjen och denna kunskap har varit en positivt inverkan på min musik. Som låtskriva och producent så har jag nu tillräckligt med verktyg och kunskap för att fullt kunna producera låtar, vilket är något som jag vill göra mera av framöver."
"Vi gillade hur det lät, så vi fortsatte att spela tillsammans, och så småningom bildades ett band ihop."
Innan dem blev ett band, så spelade de alla inom en klass i skolan. Dem träffades dagligen; blev vänner, och bestämde sig sedan för att spela ihop alla tre, tillsammans en dag.
Dem vill överföra energi och inspiration till musikälskare där ute genom sin musik. De säger att dem tror inte det finns ett centralt budskap i detta band förutom att visa hur kul de har det under deras framföranden och ge deras publik en grym underhållning.
Deras genre kan tolkas på olika sätt, men de klassificera sig som pop / alternativ rock med elektroniska influenser. Deras inspelningar på nätet är än så länge bara akustiska, men när de ska börja spela in sina original, kommer det att låter mer elektroniskt. Dem har nu också börjat spela in sin första EP, så håll utsikt!
Foto från vänster Carma, John och Julian
Som ett band får dem sin inspiration ifrån sina fans, och sina familj och vänner. Men varje medlem har sin egen smak och inspiration, som de sedan delar med sig till medlemmarna.
Julian:
"Jag personligen får mycket av min inspiration från metal-band och gitarrister som (Steve Vai, Per Nilsson, Tosin Abasi, etc), och jag tycker att det är häftigt att medlemmarna i bandet har väldigt öppna sinnen när det gäller olika musikaliska preferenser."
Carma:
"Som individ, ser jag verkligen upp till vår ledare John Joveth. Han är klippan i vårt band och ledare. Jag älskar också hur vårt band försöker göra något av en idé, snarare än att kasta den direkt."
John Joveth:
"Inspiration, ja du, mesta dels får jag mina inspirationer från livet jag har levt och känslor som dyker upp på vägen. Men stor del av mina inspirationer är också från stora artister och låtskrivare några av dem är One Republic, Imagine Dragons, Ne-Yo, Usher, Michael Jackson, John Legend mm...
Jag älskar att experimentera med olika genre från spanskt till pop eller varför inte klassiskt med elektronisk sound tillsammans? Man kan få så himla häftiga nyanser om man har tur."
Dem vill att folk ska veta att även om dem spelar "pop"musik, så har dem även möjligheter att lägga till nya böjningar och idéer till sin palett. Inte döma en bok av dess namn. Lyssna på oss innan du bestämmer vad du tycker, säger dem.
Passion Draft berättar varsit minne:
Julian:
"När jag första gången träffade Joveth, gav jag honom en mini-låda med alla-hjärtans dag godis och skrev "Jag tycker du är en fantastisk musiker, vi borde samarbeta någon gång." Jag hoppades på att få se vad han höll på att jobba med inom musiken, och jag är glad att det godiset hjälpt till att starta en sådan fantastisk vänskap!"
Carma:
"Ett minne som jag har av vårt band är när vi gjorde en av våra första live-inspelningar "Definition Of Me", grabbarna hade denna idé att flaxa våra armar som fåglar efter vår sång. Jag tänkte för mig själv att det måste vara galenskap eller fånigt, men det visade sig vara roligt men lustigt ändå."
Joveth:
"Ett minne som starkt kommer upp i mina tanka när denna fråga dyks upp, är när vi alla tre började öva och spela ihop inför vårt första gig. Att få höra hur bra vi spelade ihop och grupparbetet som visades sig vara fantastiskt!"
Deras kommande projekt vid det här laget är deras live-inspelningar och gigs, de berättar att de har inget stort pågång ännu. De håller på att samla ihop mer information om platser och olika evenemang där dem kan spela på. Deras EP är på gång och de spelar in deras musik i sin egen takt för att få till musiken precis så som dem vill ha den. Dessutom hoppas dem på att kunna lägga upp en video varannan vecka på youtube.
Dem ska spela på en restaurang den 26 juni 7-9 pm i Santa Barbara State street.
Men har annars inte så många gigs bokade ännu, men definitivt snart! Sommartiden i Santa Barbara ger många möjligheter att utföra.
"Drömmar för oss skulle vara att göra detta vår primära arbete."
Passion Draft tipsar fritt:
"Ett mål som inte kommer att förändras, är att leva livet och hålla på med det vi älskar att göra, ge inte upp för varje nedgång som kommer upp i era liv det är ett tecken på att jobba ännu hårdare för att uppnå dina mål."
Hans röst har tagit många människor med storm, och han bär stolt upp sin breda malmö-dialekt med ett stort leende. Som denna energi knippe han är, delar han med sig om sina upplevelser och lärdomar.
Sakib berättar att han är en sådan person som har svårt att veta vem han är, men han tycker också att det är det som är charmen med det hela, att inte alltid veta allt. För två år sedan hade han inte den minsta aningen om att han ens kunde sjunga, då han bara spelade musik. Och nu idag så har han sjungt inför en miljon människor. Man kan inte undgå att det är popen, soulen, funken och jazzen som tilltalar honom mest som artist. Fast som privatperson är han precis som vem som helst, fast ändå inte. Glad, sur, konstig, filosofisk, driven och lat ja lite av varje. Men egenskap som han har som kännetecknar honom, är hans fritänkande.
"Som musiker vill jag påstå att jag är väldigt oförutsägbar"
"Jag kan vara som en naiv liten klimp i mitt egna sagoland, men då jag sett ett och annat i livet trots min ringa ålder- så jämnar det nog ut sig ganska väl.."
Sakib berättar att hans idol upplevelser har lärt honom otroligt mycket. Då han fått en djupare insikt på och om sig själv framförallt. Han har lärt känna sidor av sig själv som han tidigare aldrig kommit i kontakt med innan. Och att han fungerar som bäst när han gör det han vill på sitt egna sätt, och inte på någon annans vis. Att jobba med andra och lyssna är något som han älskar att göra, men tycker det är svårt att jobba efter andras direktiv. Särskillt när det handlar om något som han ska stå för. "Då faller jag, som vi såg i höstas", säger han. Det är så mycket mer om arbetet bakom scenen och sitt egna liv...Vad ska man säga? Helt otroligt mycket bra. Så sjukt tacksam är jag.
Nu efter idol jobbar Sakib i en butik, skriver musik, spelar in, drömmer & framförallt lever. Han har många abitioner och saker som han vill jobba med och för. Men han tar en sak i taget så att han inte tappar glöden som han har med sig.
"När jag var yngre drömde jag om att bli nästa tunga rapstjärna, haha. Så jag skrev mycket sånt som lät bra, rent av kopierade mina idoler"
Sakib får sin inspiration av allting överallt. Han nämner sina gamla texter som han skrev när han va yngre. Ett tramsigt exempel på hur de kunde låta (Ex, Jag var brun som choklad och att det var därför jag var glad). Men idag efter en bra tid så inspireras han verkligen av allt. Det kan vara att en dörr smäller till medan han skriver och så plötsligt lägger han på en fet markering. Ibland kan han börja skriva efter att han hört en grym låt. Sakib berättar att det är inget fel att imitera, så länge man använder materialet för att måla upp sitt egna skapande i slutändan. "Jag tror att våra uttryck och sound ligger i hur vi levt och lever våra liv, en skådis är inte bra om han inte har verkliga referenser, i sitt förflutna att jobba med när man ska lära sig gestalta sin karaktär" säger han. Samma är det för honom och musiken säger han.
Jag frågar honom vad han vill att sina lyssnare ska veta om honom "Åh haha, tuff fråga. Det dem vill veta.." säger han. Sakib är en väldigt öppen och framförallt ärlig person. Det han tycker tänker han inte forma om på någotvis för att de ska låta behagligt i någon annans öron. Men lyssna kommer han alltid att göra och i första ögonkastet- vilja bli din vän. Resten kan man få reda på bara genom att fråga honom, eller bara lyssna på hans musik. För när han skriver, ser han sig omkring vart han befinner sig, sedan skriver han det. Med tiden så har han slutat facineras av "häftig" musik, dömer ofta en låt efter vad man får uppleva efter att ha hört texten. Så jag antar jag skriver jag jag lyssnar, säger han.
Musiken för Sakib är en Heaven-Frizon, som han kan bege sig till när han vill. Det är ett av alla hans sätt att uttrycka sina känslor på, ljuvliga liksom de mörkare känslorna. Sen är det ett fantastiskt plus att man kan skaka rumpa till det också. Sakib älskar musik, eftersom den finns överallt. Tänk efter. Rörmokare är sjukt viktiga, byggnadsarbetare också - men musiken hade vi inte överlevt utan...tycker det är allvarligt hur underskattade vi är i yrkes Sverige, säger han.
Om hemorten Malmö och musiken kommer hålla honom kvar? Svarar han, Ett tag till, helt klart, jag älskar Malmö. Han berättar att han förstår inte varför han skulle flytta därifrån heller. Även om det är lockande att flytta och skaffa eget boende så har han mycket saker han vill göra innan dess. Även fast han gillar att leva ensam. Men i nuläget är det bara onödigt, då hans föräldrar har kämpat hårt för att Sakib ska ha ett bra liv hemma. Då stannar jag så länge jag kan säger Sakib. I Malmö befinner sig även hans musiker, producent och allt som han behöver. Han säger även att han är ingen stadgad person, han lär vara här, där och ingenstans, det är roligare så..
"Så tills jag kommit till skott och karriärshjulen börjat rulla, så är jag stabil här i Malmö"
Foto av: Kaj Giniewski
Sakib Zabbar berättar ett minne: "Alltså shit. Det där är ju skitsvårt. Men när vi ändå är inne på ämnet "mig" - så minns jag tydligt och klart den kvällen i S:t Johanneskyrka i Malmö. Då min gamla gymnasieskola hade julavslutning, vi hade fått reda på att skolan skulle läggas ner och att en del lärare skulle få lämna. Jag upplevde personligen stämningen som ganska så dyster och dunkel runtom oss. Det var på den tiden jag nyss insett att jag kunde sjunga. Så jag tog tillfället i akt och skrev upp mitt intresse för att uppträda. Jag hade arrangerat om Sam Cookes fantastiska låt "Nothing Can Change This Love" och framförde, tillsammans med två goda vänner, låten för skolan och övriga som kom den kvällen. Bara för att yppa för de "drabbade" & ledsna att jag hade medömkan för dem. Jag hörde att folk blev häpna, någon fällde en tår men framförallt - kände jag något inom mig själv den kvällen jag aldrig tidigare gjort. Jag tror att det var ren lycka, men jag vet inte. Det kändes bra i alla fall" . Här kan du se det uppträdandet - http://www.youtube.com/watch?v=bPVOs5QboaU
Sakibs drömmar om livet är att vara glad över vart han än är och gör, och att va glad för att bli äldre. Och inte gräma sig över det förflutna och inte fördärva sig som person och bli materialisk. Men framförallt bli en bra man & pappa en dag, vart det innebär då. Han berättar att han har många drömmar, men mycket kan också ändras och förändringar måste man i såfall acceptera. Livet är verkligen en berg- o dalbana, så är det något han alltid kommer hålla fast vid är det att vara sig själv, livet ut.
Intima spelningar är något som Sakib föredrar. Fast det betyder inte att det ska vara i små rum och ytor. Han är en stark karaktär som gillar att synas och ta plats så är det något han vill att hans spelningar ska vara så är det, personliga. Låtarna är den samma men showen grundas på folket, staden, tiden allt spelar roll. So artist är han väldigt human i sitt sound och vibe, tycker han. Därför är det också viktigt att hans publik känner sig välkomna medan de upplever något jävligt fett och kanske rent av excentriskt. Eftersom texterna handlar om honom och oss, så vill han också framföra det som sig själv och vara ärlig.
Efter idol upplevelsen så va de stora förändringar. Uppmärksamheten kom på ett nytt sätt, hans perspektiv och åsikter och även han själv som artist. Han förstod verkligen hur liten han kände sig som artist, men med erfarenheten kom också formgivningen. Han är hur spänd som helst på vad framtiden kommer att bringa och vad den ska göra med honom.
Tipsa fritt: "Kan tipsa er om att inte leva för mycket efter andra. Lyssna, men inte mer. Om ni bara visste vad ni alla har inom er så skulle ni nog bli förskräckta nästan. Tänk efter snabbt och sedan inse hur befängt det vore om någon annan visste vårt eget bästa. Men - varje människa runtom dig kan betyda något väldigt stort för ditt liv, därför ska du alltid lyssna. Sedan måste vi också ibland ta hand om oss själva genom att inte bara bry oss, för mycket. Vad det nu än innebär. Och det kommer jag alltid hålla fast vid! "
"Ledsen att ni har fått vänta så länge, men jag har lagt ner mycket jobb i dessa låtarna"
Bakom namnet Stiipo är det Nils Kierchberg som skapar musiken. Han har alla redan släppt sin EP som ligger ute på Soundcloud. Under 15.53 minuter kommer ni få en ny upplevelse av musik i Drum and Base på en ny nivå..
Jag släpper denna nu som en teaser för vad som komma skall, Stiipo is next...Future Vision EP
I nuläget sitter jag och håller inne på en massa släpp och hemligheter. Jag kommer göra så att jag sparar på dem ett litet tag till... och gör ett Vecko-släpp!!! Nya släpp i en hel vecka, varje dag. Detta vill ni inte missa då mycket avslöjande kommer om en massa band.
Mycket slit och mycket att komma med, jag kommer förvarna er innan detta sker och glöm inte att skriva upp det i era kalendrar att Vecko-släppet är på ge
Från Sverige till Danmark ut i världen och tillbaks igen. Så kan det se ut för Mike Raw..
Mike Raw kom ifrån en liten stad Oxelesund i Sverige, där han växte upp och spelade trummor som ett instrument i 4 år. Innan så lyssnade han mycket på rock och svensk musik, men när hans bror kom hem från en USA resa. Hans bror hade tagit med sig ny musik ifrån USA hem till Sverige och det började Mike att lyssna på direkt, så som Tupac och Seickrets.
"Hasse Appelquist hjälpte mig ifrån problemen från gatorna, och visade mig beats på keyboard"
När keyboarden blev ett intresse så ville Mike spara filerna så han började med att spela in allt på kasett-band. Under skolperioden så parades han ihop med en svart kille och dem bildade genast ett team, då dem besatt olika kunskaper. Dem började mixa ihop sina egna stilar, dans och trummor, ja allt estetiskt älskade Mike, framförallt scenen. Under tiden så blev Mike upplockad av några äldre, VIPS, men hoppade sedan av då han inte hade tillgång till beatsen. Så han tvingade sin vän Niklas Karlsson att börja skapa, så nu finns gruppen L.R.H.U.R!? (Mc vem och Mc vad?).
"L.R.H.U.R!? va någonting alla sa och något man kunde skrika ut, så det blev vårt namn"
Han pratar länge och gott om Hasse Appelquist och vill tacka honom för allt han har gjort för honom. Då han har varit en stor del av honom i hans liv. Hasse hade de tuffaste uppgifterna och det skötte han bra, han höll en på rätt spår och hjälpte en utan att man va medveten om det, säger Mike.
Mike hamnade i en dansk fosterfamilj i Danmark och där började han att spela på lokalradion i Spirited stage. Han gillar hardcore, rock men har sitt egna sound, och det hörs, eftersom han inte vill hamna i något slags fack.
Mike vill gå långt som musiker även som grupp men som solo också. Raw Wilder Beats, James Waden och Mike Raw produserar musik tillsammans i USA. Inspirationen får han ifrån jättemycket intryck, platser och musik, regge sen så är det bara att börja skriva ner allt.
"Man kan välja mellan två vägar, den långa eller korta. Jag väljer den länga för då blir allt bättre tillslut"
Hans åsikter är många, då han berättar att han är för kärlek men inte för krig då han tycker inte illa om mycket. Han står inte inne för något gangster aktikt utan han visar oss "berättelser beskrivelser om hur världen och samhället ser ut". När det kommer till olika spelningar och hur och vart han föredrar att ha dem är svårt att säga. Eftersom att han gillar alla han haft.
Mike Raw berättar ett minne: "Jag har spelat stora och små konserter i Danmark. Men jag måste säga att första mötet med Underground Graven Rocords. Jag träffade dem och det va då jag blev intresserad av dansk hip hop".
Foto: Michael Hornbogen
Hans kommande projekt är att åka till USA på möten och göra saker, och testa alla sorters ideér. Han har även ett Mixtape som han jobbar med. Kombinerat med sina drömmar och mål så går han i rätt riktining. Drömmer att man lyssnar på musiken han gör och skapar.
Mike Tipsar Fritt: "Gå och hitta ny, nice musik och kom fram till vad ni gillar"
